Polarisering kan beskrivas på två huvudnivåer: i samhälls- och politiska sammanhang samt inom fysik. I samhällsvetenskaplig och politisk mening innebär polarisering en tendens eller ett tillstånd där skillnader mellan motstående åsikter, värderingar eller ställningstaganden skärps och grupper delas upp i tydliga, ofta motsatta läger. Det leder till minskad kompromissvilja och svårigheter att finna gemensam grund, vilket kan skapa konflikter och en svartvit "vi mot dem"-inställning. Denna samhälleliga polarisering kan handla både om ideologiska skillnader och känslomässig motvilja mot motståndarsidan. Trots ökande prat om polarisering i media visar forskning att i vissa länder som Sverige är inte nödvändigtvis polariseringen mycket större än tidigare utan uttrycket används mer i debatten.

I fysik avser polarisering en egenskap hos elektromagnetiska vågor, exempelvis ljus, där vågornas elektriska fält inte längre svänger i många riktningar slumpmässigt utan är begränsade till ett enda plan. Detta kan vara linjär polarisering, där fältet svänger i ett plan (vertikalt eller horisontellt), eller cirkulär polarisering, där fältet roterar i en spiralrörelse. Polarisering av ljus är viktigt för teknologier som polariserande solglasögon, LCD-skärmar och vissa 3D-format.

Sammanfattningsvis är polarisering antingen ett fenomen som skärper motsättningar i idé- och åsiktsvärlden eller ett fysikaliskt fenomen som beskriver ljusets eller elektromagnetiska vågors riktning av svängningar beroende på sammanhanget. Denna mångsidighet gör ordet polarisering betydelsefullt inom både samhällsvetenskap och naturvetenskap.