Sommartid infördes ursprungligen under första världskriget, år 1916, av Tyskland och andra länder inklusive Sverige, med syftet att spara energi genom att använda dygnets ljusa timmar bättre och minska behovet av artificiellt ljus på kvällarna. Genom att ställa om klockorna kunde man få längre kvällar med dagsljus, vilket minskade konsumtionen av kol och olja som var bristvaror under kriget. Idén spreds eftersom länder med sammanhängande kommunikationer, som tågtrafik, ville synkronisera tidssystemen. Trots energibesparingarna var sommartiden kontroversiell, särskilt bland landsbygdsbor som hade praktiska problem med exempelvis skörd och fiske på grund av tidsskiftet. Det ledde till att sommartiden slopades efter första försöket men återinfördes igen i Sverige 1980 som en anpassning till EG (nu EU). Samtidigt framförs att sommartid kan ha positiva effekter på folkhälsa genom att fler är aktiva ute tack vare längre kvällar, även om energi­besparingarna är omdiskuterade. Idag är sommartiden i vissa delar av världen och i Europa föremål för diskussion om att avskaffa tidsomställningen helt. Sammanfattningsvis infördes sommartid för att spara energi och bättre utnyttja dagsljuset, främst drivet av krigsårens behov, med efterföljande debatt om dess praktiska och hälsomässiga effekter.