Det finns många olika versioner av visan “Staffan var en stalledräng”, både i text och melodi, men alla handlar om Staffan och hans hästar i samband med jul och Betlehemsstjärnan. I Sverige sjungs den oftast av stjärngossar i luciatåg, men äldre varianter hörde till Staffansritt och julfirande den 26 december.

Staffan-figuren

Staffan (Stefanus) är en legendgestalt som i nordisk tradition kopplas ihop med den kristne martyren Stefanus och ibland med en missionärsfigur i Hälsingland. I legenderna är han ofta stallknekt eller tjänare hos kung Herodes, vilket förklarar ordet “stalledräng”.

Olika visor och varianter

Det finns hundratals upptecknade Staffansvisor där Staffan ibland är stalledräng, ibland jägare eller Herodes tjänare. Texten kan skifta mycket: vissa versioner handlar nästan bara om att “vattna sina fålar”, andra berättar mer om Herodes, Betlehemsstjärnan och miraklet med tuppen.

Sångtradition och bruk

I dag sjungs “Staffan var en stalledräng” mest som en luciasång, men ursprungligen hörde den ihop med att unga män red eller gick runt före jul, sjöng vid gårdarna och fick gåvor. Melodin och ordningen på verserna kan variera mellan landskap, körböcker och inspelningar, så “olika versioner” är en naturlig del av traditionen.